Hälften av alla 50–64-åringar borde få sitt LDL bedömt för behandling. En av tjugo får det. Systemet är byggt så att ingen äger steget däremellan – och det är där kunderna till hälsobolag, försäkringsgivare och företagshälsor står.
Provet togs. Värdet var högt. Sedan hände ingenting.
En 56-årig man gör en hälsokontroll genom jobbet. LDL-kolesterolet ligger på 4,6 mmol/L. Svaret kommer med en rad i rött och rådet att ”diskutera med din läkare”. Han bokar en tid på vårdcentralen, väntar tre veckor, får höra att värdet är ”lite högt” och att han kan ”se över kosten”. Ingen räknar ut hans samlade risk. Ingen sätter ett målvärde. Ingen bokar ett nytt prov. Ett år senare gör han samma hälsokontroll, med samma värde.
Det här är inte ett undantag. Det är det normala utfallet av en hälsokontroll i Sverige i dag – och det är orsaken till att hälsokontroller, hur bra de än är på att hitta risk, så sällan leder till att risken minskar. Upptäckten fungerar. Åtgärden uteblir. Och mellan dem står ingen som äger uppföljningen.
Hur stort är gapet?
Större än de flesta tror. SCAPIS – den svenska befolkningsstudien där drygt 30 000 slumpvis utvalda personer i åldern 50–64 undersöktes – ger den tydligaste bilden som finns av till synes friska medelålders svenskar:
35 procent uppfyller riktlinjernas kriterier för lipidsänkande behandling enligt SCORE2-ekvationen – 59 procent av männen och 14 procent av kvinnorna.
52 procent uppfyller kriterierna med den SCORE2-tabell som vården använder i praktiken.
5 procent stod faktiskt på lipidsänkande behandling.
99 procent av dem med hög eller mycket hög risk låg över riktlinjernas LDL-mål.
11 procent av dem med hög eller mycket hög risk påbörjade behandling inom sex månader efter studiebesöket.
Sista punkten är den viktigaste. Deltagarna i SCAPIS fick sina provsvar, med värden som enligt riktlinjerna motiverade behandling. Ändå började bara en av tio inom ett halvår. Det är en hälsokontroll i stor skala, med samma resultat som hälsokontroller i liten skala: värdet blir känt, men nästan ingenting händer.
Skillnaden mellan 35 och 52 procent beroende på beräkningssätt säger också något: var gränsen går är en bedömningsfråga som kräver att någon faktiskt gör bedömningen. Ett rött värde på ett provsvar är inte en bedömning.
Varför hinner inte vårdcentralen?
Det enkla svaret är att den inte är byggd för det. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys undersökte primärvårdens förutsättningar för förebyggande arbete i rapporten På stabil grund? (december 2025). Slutsatsen från fallstudierna är rak:
”Vårdcentralerna uppger att de har svårt att hinna med det förebyggande arbetet, eftersom de tvingas prioritera mer akuta behov.”
Rapporten pekar på ekonomi och bemanning som hinder. Den visar också att bilden inte är svart: sex av tio vårdcentralschefer tycker att förutsättningarna för prevention är bra eller mycket bra. Problemet är alltså inte enskilda vårdcentraler eller enskilda läkare. Det är att prevention i ett system som styrs av akuta behov alltid är det som kan vänta till nästa vecka – och nästa vecka är lika full.
För kolesterol är det särskilt tydligt, eftersom patienten inte mår dåligt. Det finns inget symtom som driver fram ett återbesök, ingen som ringer och frågar varför kontrollprovet inte togs. Riktlinjerna förutsätter en kedja – riskberäkning, målvärde, behandlingsstart, kontrollprov efter sex till åtta veckor, dosjustering tills målet nås – och varje länk kräver att någon tar initiativet. I en verksamhet där akuta behov tränger undan prevention tas det initiativet sällan.
Provsvar från hälsobolag hamnar längst ner i högen
För den som upptäckt sitt värde genom en privat hälsokontroll är läget ännu svårare. Primärvården ser inte bara provet som ytterligare en uppgift – den ser det som någon annans uppgift. Magnus Isacson, då ordförande i Svensk förening för allmänmedicin, sa det öppet i Läkartidningen i juli 2022, apropå de privata blodprovsbolagen:
”Om de tog ansvar för sina prov och följde upp resultaten själva skulle jag inte lägga mig i vad de gör.”
Hans poäng var att provsvaren skapar diskussioner, uppföljningar och utredningar i en redan pressad primärvård. Debatten handlade om breda testpaket och överdiagnostik, och Werlabs rådgivare Carl Johan Östgren invände i samma artikel att verkliga sjukdomsfynd ska tas om hand av vården. Båda har rätt på sitt sätt. Men för patienten med LDL 4,6 spelar det ingen roll vem som har rätt. Han står med ett papper som vårdcentralen helst inte vill ha, och som hälsobolaget inte är byggt för att följa upp.
Det är värt att stanna vid Isacsons formulering, för den är egentligen ett erbjudande: ta ansvar för era prov och följ upp resultaten själva. Det är precis vad en hälsokontroll behöver för att göra nytta – och precis vad de flesta aktörer saknar.
Vad det betyder för den som erbjuder hälsokontroller
En hälsokontroll säljs på löftet att det är bättre att veta. Det är sant – men bara om vetskapen leder någonstans. När den inte gör det händer tre saker, och alla tre slutar hos den som levererade provet.
Kunden kommer tillbaka med samma värde. År efter år. Hälsokontrollen blir en mätning av ett problem i stället för en lösning på det, och förr eller senare ställer någon frågan vad den egentligen gav.
Risken realiseras ändå. För en försäkringsgivare eller arbetsgivare är det den dyra delen. Ett LDL på 4,6 som står obehandlat i tio år är en hjärtinfarkt som hade kunnat undvikas, med sjukskrivning, vårdkostnad och i värsta fall ett dödsfall som följd. Upptäckten var gratis att ignorera, utfallet är det inte.
Primärvården ser er som avsändare av ett problem. Det är det Isacson beskriver. Varje provsvar som landar på en vårdcentral utan plan för uppföljning bekräftar bilden av hälsokontroller som något som skapar arbete utan att ta ansvar.
Ingenting av detta beror på att proverna är dåliga. Det beror på att kedjan slutar vid provsvaret.
Vad som krävs för att stänga gapet
Inte fler prover, och inte fler råd om kosten. Det som saknas är fyra saker som riktlinjerna redan beskriver men som ingen i kedjan äger:
En riskbedömning, inte bara ett värde. Samma LDL på 4,6 kan betyda ”följ upp om fem år” för en 48-årig kvinna och ”börja behandling nu” för en 60-årig man med högt blodtryck. Bedömningen kräver att någon väger samman ålder, kön, blodtryck, blodsocker, rökning och ärftlighet – det är en läkaruppgift, och den tar tjugo minuter.
Ett målvärde. Utan ett uttalat mål (2,6, 1,8 eller 1,4 beroende på risk) finns inget att följa upp mot. De flesta som står på behandling i Sverige vet inte vilket mål de har, och en stor del har aldrig nått det.
Någon som följer upp tills målet är nått. Kontrollprov, dosjustering, byte av preparat vid biverkningar. Det är här kedjan brister oftast, och det är här det krävs en aktör vars uppdrag är just detta.
En väg tillbaka till primärvården som inte skapar merarbete. En skriftlig bedömning med riskberäkning, målvärde och förslag är något vårdcentralen kan agera på direkt – i stället för ett provsvar den måste börja om från.
Det är den rollen Livify Health är byggt för. Vi är en privat specialistmottagning i kardiologi, inriktad enbart på förebyggande behandling av blodfetter, blodtryck och blodsocker. En kardiolog går igenom provsvaret, räknar risken enligt de europeiska riktlinjerna, sätter målvärdet och – om patienten vill – följer upp behandlingen tills värdena är där de ska vara. Patienten kan när som helst ta bedömningen till sin vårdcentral i stället.
För hälsobolag, försäkringsgivare och företagshälsor betyder det att provsvaret får en adress. Kunder i riskgruppen – 45–65 år med LDL över 4,0, och alla med LDL över 4,9 – kan hänvisas direkt till en kardiologkonsultation, utan avtal och utan integration. Det är svaret på Isacsons fråga: någon tar ansvar för provet och följer upp resultatet.
Upptäckten är redan löst. Det som återstår är steget mellan upptäckt risk och åtgärd. Det är litet, det är billigt, och det är där nästan hela nyttan av en hälsokontroll ligger.
Skriven av Tore Tullberg, medgrundare och partneransvarig på Livify Health AB. Vill du veta hur en hänvisning går till? Läs mer på livifyhealth.se/partnerskap eller kontakta mig på tore@livifyhealth.se.
Källor: Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, På stabil grund? (2025), avsnitt 4.5.2. Läkartidningen 27 juli 2022, intervju med Magnus Isacson (SFAM) och Carl Johan Östgren (Werlabs). SCAPIS: Eligibility for lipid-lowering therapy when applying SCORE2, European Journal of Preventive Cardiology 2024;31(15):1890. ESC/EAS riktlinjer för prevention av hjärt-kärlsjukdom 2021.
